Jag förstår det.
Just därför har jag lärt mig att det är så avgörande att stanna upp.
Att möta sig själv med varsamhet istället för självkritik.
Med öppenhet istället för dömande.
Att våga fråga:

Vad är det jag behöver – just nu, i detta ögonblick?
Vad pågår inom mig? Vad skaver? Vad vill växa?
Finns det något jag behöver släppa taget om – något som dränerar mer än det ger?
Eller längtar jag efter att bjuda in något nytt – glädje, stillhet, inspiration, frihet?

Relationen till dig själv är grunden till allt.
Din självkärlek.
Att bli din egen bästa vän.
För om inte du – vem annars?
Det är ju dig själv du lever med, dygnet runt, varje andetag, varje steg.

Så vad skulle kunna vara viktigare än att leva sant?
Att stå i linje med det du innerst inne längtar efter.
Att vara vänlig mot dig själv.
Att sätta gränser.
Att säga ja till det som stärker dig, och nej till det som tömmer dig.
Att behålla din kraft – utan att ge bort den, ens i tysthet.

Livet är inte här för att bara uthärdas.
Det är en plats för glädje, kärlek, växande, lek.
Du bär på något ingen annan har – och det är dags att du låter det synas.
Att du växer, glänser, skapar, andas fritt.

Så släpp taget om det som inte längre tjänar dig.
Lyssna. Lita.
Älska dig själv – helt och fullt, utan krav.
För när du gör det, börjar livet pulsera på riktigt.
Och det är du värd. Fullt ut.

✨ Dagens reflektion ✨
Ta hand om dig själv – inte som en sista punkt på listan, utan som en grund du bygger allt annat på.
Inre kärlek är inget egoistiskt, det är nödvändigt.
När du ger dig själv den omsorg du så ofta ger andra, då växer något vackert:
Självrespekt. Lugn. Kraft. Och frihet att vara du – precis som du är.

Du förtjänar att vara din egen trygghet. Din egen kärlek.
Och din egen bästa vän. ❤️

🌷🌷🌷